Tisdag
Då slocknar en stjärna. En ängel fösvinner från jorden, min ängel. Tårarna rinner när jag tänker tankarna. Inser att snart är det sista gången jag får stryka honom över nosen, klia i panluggen och där bakom ganaschen som han tycker så mycket om. Titta in i hans mörka ögon, borsta och rykta, gå ut i skogen. Nästan två år har vi haft, men slutet kommer för fort. Jag hinner inte med, jag vill inte!
Vi har så många fina minnen tillsammans han och jag. Han har lärt mig så mycket, gett mig så mycket. Så många timar, dagar, veckor och månader som vi har spenderat tillsammans... Jag vill vrida tillbaka klockan och kunna njuta av allt det där igen. Nu. Jag vill att han ska leva. Kanske kan jag njuta av de där minnena sen, utan att gråta. Men det blir aldrig bra. Helt bra kommer det aldrig att bli. Det blir det inte med Ghazim, och det kommer det inte att bli med Philip. Han är min vän.
Han var min vän.
Vi har så många fina minnen tillsammans han och jag. Han har lärt mig så mycket, gett mig så mycket. Så många timar, dagar, veckor och månader som vi har spenderat tillsammans... Jag vill vrida tillbaka klockan och kunna njuta av allt det där igen. Nu. Jag vill att han ska leva. Kanske kan jag njuta av de där minnena sen, utan att gråta. Men det blir aldrig bra. Helt bra kommer det aldrig att bli. Det blir det inte med Ghazim, och det kommer det inte att bli med Philip. Han är min vän.
Han var min vän.
Kommentarer
Trackback
