Två veckor?
Allvarligt talat känner jag just nu att jag mest vill sitta i ett hörn och stirra framför mig i min ensamhet, men lillebror är hemma och jag ska hem till folk ikväll och titta på fotboll. Det är väl bra iofs, man tvingas va lite social. Annars gräver man ner sig alldeles för fort.
Det mest irriterande med den här historien är det faktum att jag missat en herrans massa ridtid på favoriterna. Jag menar, hur ofta har man både Knaster och Dino? Och så kan man inte rida! Missade hoppträning, efter sjukt lyckad uppladdning med Maräng i torsdags. Bittert. Mycket bittert.
Annars är det väl som det är mest...tror allvarligt talat jag officiellt borde lägga ner detta nu med tanke på nivån av motivation på sista tiden. Facebook är min ursäkt. Typ. Nu kanske man borde börja fundera på att äta lunch, trots att jag gick upp tolv idag. Det var länge sen det vart så sent, hela dagen försvinner. Jag fattade inte grejen med det när jag var mindre, men nu känns det synnerligen surt att det bara är eftermiddagen kvar.
Musik!
Ja...annars flyter allt på. Som vanligt. Life goes on, det är inget att göra åt det. Och faktistk, en del trevligt händer också. En hel del till och med, och det är väl tur det antar jag. Inte blir man klokare på livet för det iofs, eller på vad man ska göra med livet. Lite panik på den fronten nu. Det är tur att man inte är ensam i det, vi har varandra och tack och lov för det!
Ambitiös. Hur länge? Usch. Jag har ingen aning. Som vanligt. För övrigt är det klart underskattat att spela bra musik på högsta volym och sjunga med liiiite för högt och halvfalskt. Grannarna lär väl undra vad jag pysslar med här inne, men låt gå för det då. Det är i alla fall inte mitt i natten, minns en episod med den käre Dennis och en trombon...
Philip. Knaster, Bakarat... Jag vet inte och det oroar mig.
Whisper words of wisdom, let it be.
Helg
Nej usch, börjar få panik för mitt liv nu. Igen. Detta är inte okej, ta tag i det?
Stall blir det nu iaf, massa hästar. Knaster, älskade häst! Underbar. Jag ser fram emot det här, samtidigt som jag itne har nån större lust att spendera heeela helgen där uppe yet again. Cupen imorrn med Maräng, det lär bli underhållning på hög nivå. Det också. Äsch, all in all a good week och hästar är underbara varelser. Deet har jag nog upprepat ett antal gånger ja. Men det är sant så shush. Nu åker jag till CRK. Igen.
What?
Ärligt talat, för många frågor! Nu blir det Arkiv X, nostalgi på hög nivå. Sen får man väl sova, när man är lite tom i huvudet. God natt.
...
Annars går tiden rätt långsamt för tillfället. Jag menar, det är inte som att det är brist på saker som borde göras, det är bara det lilla kruxet att jag tenderar att skjuta upp sånt. Äsch, ta dig i kragen Lotta!
Bara för att...
Jag har börjat tackla av med det här känner jag, inte okej. Eller kanske okej, behovet av terapi kanske har minskat. Eller också inte. Jisses, detta blir virrigare än vanligt. Men det är som det är, och jag har sovit alldeles för lite det senaste. Det är min ursäkt. Sjukt roligaste hopptäningen på länge idag för övrigt, skrattade så jag nääästan ramlade av hästen. Kaos inne i mitt huvud, klockrent. Och så fruktansvärt underhållande att det inte är sant.
Idag insåg jag dessutom att jag tror jag börjar tycka om lille hästen. Fäster mig vid fel pållar...fy. Man ska aldrig göra't förrns nåt är säkert, och förresten är han jätteliten. Men nej, ska nörda vidare en stund, efter en sån här dag är det avårt att släppa pållarna. För Grålle är en liten prins han med, för charmig för sitt eget bästa. Och Knaster, det ska vi inte ens prata om. Tjo!
Nej
Philip, Philip, Philip... Det är något som fattas.
Dressyr
Totilas ÄR dressyr. Det är exakt så det ska vara, precis som Edward Gal och Moorlands Totilas. Jag blev så rörd att jag på riktigt grät framför livesändningen av EM alldeles nyss, de vann på 90,7% och det känndes inte ens som en för hög poäng. Det är väl en see it to believe it-grej antagligen, men youtuba det! Det är så det ska vara, precis så.
Harmoniskt, flytande, svävande. Sådant samspel och sådan glädje, perfektion! Det blir inte bättre än så och nu kan jag somna lycklig. Trött, men med sådana bilder i huvudet kan man inte annat än sova gott och drömma om svarta hingsten. Totilas, nio år, har visat världen vad dressyr är.
Bring on the mandelkubb!
Hemma från coldplay sedan ett par dagar, det var så underbart rätt bara! Kul att träffa alla igen, skönt att pausa från allt hemma. Man kommer hem med ny energi och ny motivation, plus en underbart härlig urladdning av ren glädje i ryggen. Coldplay....aaah! Chris Martin har en speciell charm, vilken sjuk blick! När han tittar på en så dras man liksom rakt in i alltihop...
Nu pågår EM i hoppning och dressyr för övrigt, ska bli roligt att följa. Lagmedaljerna är redan utdelade i dressyren, det blev holland, storbritannien och tyskland som knep medaljerna, och jag tänker inte analysera mer än så atm. Alla svenskarna är vidare individuellt i alla fall, det är bra. Och Edward Gal och Totilas...det finns inga ord, det är sälllan jag är lyrisk på dressyren men äntligen! Det är så genialt vackert, en ren fröjd att titta på. Jag ska njuta så in i helvete av deras uppvisningar, och jag ska skrika när de tar guld. För nåt rejält drastiskt ska hända om de inte ska knipa guldet.
Annars? Ja, det har hänt en del. Ny häst exempelvis. En massa trubbel och en massa glädje, men jag känner av nån anledning inget större behov av att skriva av mig atm. Det får bli en annan gång... Nu borde man väl kanske försöka sova. Fast det lär dröja en timma eller två. Tjo!
Bruce Springsteen - Incident on 57th Street
Tillbaka till verkligheten
Nu ör allt som vanligt igen, man är innei samma gamla mönster som innan. Nästan i alla fall. Imorrn, bright and early med ett tåg som går klockan 06:02, beger jag mig åter mot stockholm stadion och säsongens sista stora koncert. Det är lite vemodigt. Fast sjukt pepp, man blir beroende av spnt här. Kön har startat, de är tre pers. Lovely. Vi ankommer dit vid lunch imorrn.
För övrigt kommer Joshua Radin till Brewhouse i oktober. Det är nästan ett måste, har väntat nååågra år på den händelsen. Men vi får väl se, vi får väl se. Jag brukar ju vela i det oändliga.
Nu blir det pannkakor. Japp, Lotta ska gör pannkakor. Det händer inte ofta och det brukar bli misslyckat, men mamma har kokat massa god sylt som jag behöver en ursäkt för att få äta. För övrigt känner jag att pannkakor är en del av allmänbildning i köket... Man borde bemästra det, så man kan vara en sån där mysig mormor i ett senare skede av livet.
Coldplay - Spies
Stallhelg och sånt
Folk ja. Don't get me started. Jag får panik! På riktigt, get a grip.
Men nej, det blir bra detta, jag fnissar lite inombords faktiskt. Fast samtidigt är väldigt mycket våldsamt deprimerande. Jag kan bli så där ändlöst och djupt ledsen ibland. För hästarna. För att livet är så ändlöst orättvist. För allt det där. Men de stunderna tar man sig ur och bort från med hjälp av allt annat. Allt det som är bra och härligt, och det finns en del.
But still. Ångest. Jag känner mig lite som en brottsling. Man lurar dem på nåt vänster. Det känns inte bra. Hoppas det är bättre imorrn, usch och fy. God natt på er!
Union Station - Man of Constant Sorrow
Gudars
Efter vissa påtryckningar är det väl läge att skriva ett par rader igen då. Känner att jag börjar tackla av här, vet inte om det är positivt eller negativt... Just nu är jag rent otroligt trött, har blivit både det ena och det andra denna veckan. Mycket hästar, som vanligt. En del jobb = lite pengar = välbehövligt. Imorrn har jag faktiskt, hör och häpna, lyckats begränsa mig till en häst. Man ska hinna umgås med U2-gänget innan vi ska till Sofia, blir en sån där gött social kväll.
Idag var det sjukt drag på stan, nån sorts galna indianer som dansade tillsamamns med en alkis och tre kostymklädda affärsnissar på brunnsparken när jag sprang till bussen. Göteborgskalaset. Insåg jag. Fast med annat namn. Jag har ärligt talat inte energi att sörja att jag troligen inte kommer se mycket av det i år. Idag trodde jag på riktigt att jag skulle ramla av hästen och dö ett tag. Mådde inte bra nån stans, gissningsvis har jag feber. Meeen det man inte vet har man inte ont av, eller hur var det?
Also, efter att effektivt ha undvikit att rida Amulette i ett antal år så har jag nu insett att hon är en pärla. Det har vart ett par veckor av revelations faktiskt, och snart är det back to normal igen. Jisses, jag måste lära mig att hålla mig till ett och samma språk. Hur som helst, utmattad men för det mesta rätt glad. Utom mot slutet idag, då vart det farligt nära depp. Aldrig lyckat. Men god natt, tanken var att sova ett vettigt antal timmar.
Hästar är underbara
Eftermiddag och kväll på CRK igen, tog mig i kragen och red som jag borde ha gjort från början. Jag har sjuklig träningsverk i magen efter dressyrpass på Cacambo, och just nu tänker jag göra mitt bästa för att pränta in känslan från det passet i bakhuvudet. Jag menar, det var långt ifrån perfekt, men där fanns stunder när allt bara funkade och uppförsbacke-känslan de fyra första stegen efter vår trav-på-stället-lek var insane! Sällan har jag åstadkommit sådana travslutor heller. Det skulle vara på Knaster då... Häfitg känsla, jag tror att Putte är på väg längre in i mitt hjärta. Och det är Gunillas fel, vilket hon antagligen är väldigt medveten om. ;)
För övrigt är det hög tid att sova ikapp ett par timmar, har lovat att vara i stallet i lite halvt vettig tid imorrn. Tydligen är inte alla lika förtjusta i att gå och pyssla där ensam men pållarna på kvällen. Eller på morgonen för den delen. Jag måste säga att visst är det trevligt med en massa folk runt omkring, men att bara vara där med pållarna slår väldigt mycket...
Fantastic Elastic
Långa dagar i stallet nu, det är både trevligt och lite vemodigt på nåt sätt. Besök idag, Philip kom på tal och det finns inga ord för hur mycket jag saknar honom. Där var det nära ett sammanbrott. Igen. Andra gången på två dagar... Skärpning Lotta! Imorrn blir det lugnare, men inte kortare dag för det. Kaos och kalabalik känner jag angående idag och ridpassen vill jag helst glömma. Fast Cacambo var fin på slutet, det räddade min dag.
När ska man hinna sova ikapp? Fan vet, inte lär det bli inatt i alla fall. Diskuteras byten igen här, ser enkelt ut men ja....eh...det är det ju mycket som gör så att säga. Skenet bedrar. Tjo!
Magnificent!
Jag vaknade nu. Precis nu. Galen kväll, galen natt. Halsen värker, jag kan inte prata alls, det ringer i huvudet, träningsverken i vaderna är inte att leka med, fötterna är rätt slitna de med och blåmärkena på knäna har böjat inta en intressant blå-lila nyans. Stirrar fortfarande lite halvt oförstående på ettan på min hand, jag var FÖRST i kön. Först av alla! Det var ett äventyr bara det, att arrangera hela kön för jösse namn. 300 pers. Men fan, det var lite roligt. Grodboken is the shit, vi fyra var teamet! Och så Atli då. Underbart!
Det känns alltid så jävla tomt dagen efter. Man laddar ur fullkomligt, tappar bort sig själv. Jag känner mig liksom hemma där framme vid räcket med alla runt mig, packade som sillar och lika galet lyckliga och helt inne i dem. Bono, Edge, Adam och Larry. De exploderade, vi exploderade. Jag lyssnar på låtarna nu och är faktiskt riktigt vemodig. Det är över nu.
Men imorrn lär jag njuta av att ha varit där, dag två var sjuk. Det var klasskillnad, även om delar av ettan var galet häftiga. De verkade uppriktigt chockade av de tusentals vita flaggorna, av mottagandet och allt eskalerade till effing himmelriket! Andra kvällen gav de tillbaka den kärleken och publiken som verkade allmänt seg under Snow Patrols sjukt lyckliga show gav fan allt! Bono absorberar det, det är sjukt att stå så nära att man hör allt han säger utanför micen, att se i hans ögon hur mycket det lyfter! Det är en helt annan grej än Bruce, de visar allt på ett annat sätt. Men det är fan lika mycket party! Jag är lycklig och vemodig på samma gång, och nu måste jag organisera betesridning. Det är det sista jag är upplagd för.
Koncerter på första raden är som en drog. Jag är beroende, och nu är det bara Coldplay kvar. Underbar musik, men de håller inte samma klass live, det gör de inte. Och det blir ingen Ullevi-stämning på Stadion.
Hofors
Världens ände, man är inte helt olycklig över att man bor i mer civilserade trakter varnligtvis. Sitter på det extremt lilla biblioteket för att ha tillg¨ång till lite internet. Iofa rätt uppfriskande att inte sitta vid datorn jämt men ibland blir man smått stressad över vilka viktiga och oviktiga mail man kan ha missat... Men man får en rätt stor dos skog och sjö och natur i allmänhet. Tydligen har jag blivit rent otroligt värdelös på svampletande på senare tid förresten, när jag var liten hittade jag alltid de nedrans kantarellerna först. Men men, man kan inte vara bäst på allt. ;)
Hemresan är bokad iaf, det är alltid nåt. Fast nu har det kommit lite folk hit upp, det är rätt segt när det regnar uten vettigt sällskap vill jag lova. Inga hästar heller. Eller ja, grannen har ett gäng travare, men jag känner mig inte helt manad att prata med honom atm. Annars lär man väl kunna lösa det... Jisses, det ska bli skönt när pållarna kommer hem, saknar dem. Det är en del pill kvar med det där dock.... Suck på det, jag får väl sysselsätta mig i U2-kön. Peppaaaa!
Snart mer eller mindre civiliserade breddgrader med mer eller mindre civiliserat folk, det ska faktiskt bli trevligt. Blir väl en halv natt hemma iaf innan vi hamnar i tältet utanför Ullevi. Eller var det Bergakungen nu för tiden? Ska bli synnerligen intressant att se.
Hästabstinens! Jag är helt efter... Förra Ridsport kom med mamma upp iaf, får väl uppdatera mig så gott det går... Nu så, dagens projekt blir att laga bastun. Helst utan att typ...förolämpa någon med ytterst bristfälliga kunskaper i fysikens grundläggande lagar. Det kan bli intressant. Tjo!
Trött, trött, trött, oändligt trött.
Fast det som stör mig mest är att laddaren till iPoden är i Fiskebäck och jag orkar inte gå dit. Fast de skulle ha med lilla datorn eller hur det var. God natt på det. Jag får väl packa färdigt och ta mig en lite tupplur i soffan eller nåt. Alternativt brygga hutlösa mängder kaffe.
U2 - Native Son
Falsterbo
Hemma, det är faktiskt mer vemodigt än jag trodde att det skulle vara. Har börjat förstå hypen tror jag... Men ja ja, man får mösa sig tillbaka till den där f.d. skjutbanan bland tallarna nästa år dårå. Mest för att få se Pierres utlovade show. ^^
Udda gäng var vi som åkte ner, det har väl halva vår bekantskapskrets koll på gissar jag. Faaast det funkade bättre än väntat, man träffade en hel massa trevligt folk. Undrar om han med Independent-kepsen någonsin upphittades. För övrigt vet vi nu vart proppskåpet i en husbil sitter, och lite halvt också hur man ser om propparna behöver bytas. Man kanske överlever nästa vända. Men som sagt, förtält is the shit, det blir det till nästa år!
Nej folket, det blir ingen lång utläggning om veckans alla udda händelser, och inte om alla fantastiska hästar och ryttare man sett heller. Hästfest på hög nivå och på ett helt annat sätt än i Göteborg. Och allt runt omking är....ja, det är väl fest antar jag. Gemenskap typ, roligt som fan! En rätt otippad skara dock, ingen nämnd, ingen gömd. Skrattade så vi i princip avled, femma på den! För övrigt lyckades vi med leende-cuperna, både på Peder och Nugget. Femma på den med!
Nu bär det av till stugan i Hofors, eller ja....snart. När jag har tvättat klart, så det lär väl bli framåt kvällningen.
Så jävla underbart.
Årets äventyr, det är sjukt att man kan ladda ur så fullständigt och bara explodera! Fast efter vägen dit.... Haha, jisses! Men många nya vänner, många gamla bekantskaper och en helt undrbart bra show! Inte Ullevi-klass på publiken, men på nåt jävla vänster lyckades bandet i alla fall! Herrejävlar, förnyad spelglädje sen Max kom tillbaka? Yes yes. Haha, men tvek på om han hade en aning om vart han var. Lite problems med danskan, fast det absolut roligaste för oss svenskar på första raden var när han langar "Hej Sverige!". Vi skrek som galningar, surprice. Jag tror inte jag stog still en sekund.
Nivån på extasen när de drar fram Rosalite, det är inte ens normalt! Och hej, jag fick Max's trumstock. Våga vägra kalla det trumpinne, vi blev drillade i skolan. Men helvete, helt sjukt! Jag blev riktigt deppad efteråt dock, tur jag sov i bilen hela vägen till Köpenhamn för annars hade jag väl brutit ihop redan där. Hade ett par timmar på stationen och tåget dock, och det är ingen skön tanke att det var sista gången på flera år! Fast å andra sidan tror jag de kommer tillbaka, till och med Clarence pallade idag ju! De har fått nytt liv den andra europavändan.
Och ja, jag tänker fortsätta obsessa. Bruce är ändå Bruce, och det skulle kunna bli en uppsats det här om jag inte hejdade mig en aning. Fyyy va underbart, och de där stunderna... Sjukt. Nu ska jag nörda lite till, måste ladda om och komma tillbaka till den riktiga världen.
Iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii!
Jag är så lycklig nu att jag inte ens kan sitta still! Snart snart snart sitter jag på ett tåg till Danmark, och jag har en hel rad olösta problem i huvudet men ärligt talat skiter jag fullständigt i det för det löser sig alltid one way or the other! Jag vill ha Quarter to Three och får jag den så svimmar jag troligen. Av ren lycka that is. Det ser lite för bra ut för att vara sant faktiskt, nad I can't wait!
Igår var också rent otroligt roligt, Lina var tydligen en liten entertainer när hon var liten. Haha, priceless den där sången, på riktigt sjukt roligt. Najs att träffa Cissi också, det blir alldeles för sällan. Folk, käpma på, jag ska tänka på er i kön. För sen lär det vara annt on my mind. Aaaah, efter den urladdningen i Wien... Förväntningarna är upptrissade till max! Och på Max, för att vara lite halvt fyndig.
Nu jävlar, nu är det fest på riktigt!
Bruce Springsteen - Jackson Cage
Nedräkning!
Mys hos Lina igår kväll, det var trevligt och en aning udda framåt kvällen. Trött är man, trots att man sov till halv elva. Ponnytävling på Kongahälla hela dagen, fast utan delar av the main event. Så kan det gå, det får väl bli en annan gång då. Nu är jag redigt trött, men jag borde väl försöka planera resan lite bättre. Plan B frågetecken?
Äsch, man ska inte till världens ände. Det lär väl lösa sig. Förutsatt att danskar är haj på det hela. Seriöst, jag är lite nervös för köandet den här gången, tänk om man råkar komma först? Då kan det hända att jag får panik och avlider.
Hahahaaa
Vi red hästarna till betet igår, det blev barbacka båda vändorna. Lite oförutsedda och smått deprimerande händelser tvintgaade mig till det, tur det gick att lösa i alla fall. Tant Mimosa är en sån liten pärla, den hästen är fantastisk. För övrigt är det faktiskt alltid lika mysigt att rida till betet. Vägen är härlig, och det som väntar när man kommer fram är helt underbart! De har det så bra där ute, ridskkolehästar på semester är bland det bästa.
För övrigt känns det som sommaren kan börja på riktigt nu. Inte för att hästarna är på bete, det är betydligt segare för en annan utan CRK och hästarna, men för att nu händer allt annat! Lyssnar på diverse Springsteen-boots nu, på tisdag bär det av mot Herning! Jag är helt uppe i varv, igen. Vi får se när jag kommer tillbaka ner på jorden den här gången. Haha, det är helt underbart! Nu ska jag åka in och hämta ut tågbiljetterna på vägen till Lina, och imorrn blir det förhoppningsvis ponnytävling på Kongahälla. Sen är det Falsterbo och Hofors och U2, kaaanske en sväng till ön med Sascha? Svensk sommar at it's best.
Paus från hästryggen ett tag, kanske är positivt att göra nåt annat ibland. Fast bara ibland.
Inte igen inte igen inte igen!
Operation hemsidan går framåt i alla fall, jag måste vara lite ambitiös med det ikväll. Fast just nu är jag fast i benställningar hos föl, det är lite intressant. Men orkar liksom inte koncentrera mig tillräckligt för att koppla nåt. Usch, man kanske skulle ge upp alltogether? Städa kanske är lagom intelligensbefriat. Kanske. Fast då hittar jag väl ingenting sen.
Ja, bloggen tjäntgör idag som samtalspartner, mest för att jag har total abstinens och folk har bättre saker för sig. Drar mig väl upp på berget så småningom, men det är inte solnedgång än på ett tag. Tack och lov kanske, sommarnätter är ju ändå sommarnätter.
Produktiv
Känner mig nödd och tvungen att redigera bilder hela natten innan min första körlektion dock. Har man lovat så har man, och somliga vill se dem imorrn tydligen. ^^ Prima skinka, japp japp.
Tack för hjälpen btw Sara, filmen var inte helt fy skam faktiskt. Och så vart man såld på Beatles igen. Synd de inte finns på Spotify. Men jag får väl peppa det efter Herning. Yay för Herning!
The Beatles - Blackbird
Normal dygnsrytm?
Ambitiös ar jag allt vart också. Dett blev ingen fotografering, jag åkte ju aldrig hem och hämtade kameran. Så när Sara dissade mig till förmån för en dag vid poolen (dit jag var bjuden, men eftersom jag aldrig kom hem så hade jag ju heller ingen bikini) gjorde jag banne mig lite nytta och putsade träns. Massor med träns. Sen vart det tillbaka till folket, för att göra en lång historia kort så spenderades söndagen på ponnytävling i solen och jag äår återigen röd som en kräfta. Det gick bra för tjejerna, och efter lunch med Lina och Sara så släpade jag med mig den senare upp till CRK igen.
Vad har man hittat den här energin? Jag vet icke, men I'm riding the wave. Så nu har vi putsat samtliga ridskolans träns, städat hela sadelkammaren och putsrummet och fixat US-rummet. Well done, jag är lite nöjd faktiskt. Just nu känner jag mig underligt pepp på att göra slag i saken och cykla till stallet imorrn. Men det kan bero på att det är svalt nu och inte fikkin 30 grader.
För övrigt är P en ängel och har fixat så jag kan åka med lite folk från Köpenhamn. Hur unnderbart är inte det? Peppar Bruce igen, thank you very much. Det blir en bra vecka, och på fredag rider vi till betet.
Att hålla humöret uppe
Någon borde skriva en bok. Det är inte helt okomplicerat att vara glad när man egentligen inte alls är speciellt glad. Ibland känner jag att jag har en skyldighet att vara lite pepp och glad, mest för att andra inte ska bli helt nere och känna nån sorts skyldighet att dra upp mig ur skiten. Jag funderar i min ensamhet och sen ser jag till att le och åka till stallet. Fast vanligtvis blir man rätt glad när man kommer dit i alla fall. Inte varje dag, men nästan. Den här veckan har varit udda på det viset. Jag är alldeles för likgiltig, i alla fall i ridningen. Idag är sista dagen, och jag är ärligt talat inte ens vemodig.
Igår var rätt trevligt dock och vi fick gjort i alla fall lite av det vi skulle. Fotat hästarna och städat dmartornet, gjort och ätit fruktsallad etc. etc. Var trevligt att plocka fram kameran igen, det var faktiskt ett tag sen nu. Får väl sätta mig med det nu, redigera lite och kolla vilka vi måste göra om. ^^ Orkade inte ens sätta mig framför datorn igår, jag gick och la mig innan tolv. Det är sjukt. Att stå i solen i två timmar gjorde väl sitt, jag har brännt mig trots solskyddsfaktor. Attans!
Våra planer att vara ambitiösa idag fick vi dock lägga på hyllan när Sara hade en nära-döden-upplevelse imorse. Typ. Krya på dig! :)
Nu är det dags...
Saknar Philip mer än vanligt idag, jag önskar så djupt och innerligt att jag fick vara hos honom nu.
Vi skal ikkje sova burt sumarnatta
Hoppkurs är det i alla fall, vare sig man är peppad eller ej. Det är väl bara att vänta och se hur det utvecklar sig. Idag var inte helt illa iofs, det var trevligt att Cameron har gått i alla fall lite åt rätt håll sen sist. Han är så go den lilla hästen, det är han. Stackars Bakarat är alldeles svullen i benet dock, och det gör mig ledsen att se honom så hängig som han var. För han är...jag vet inte, han är lite speciell tror jag. Bohuscupen har gjort mig totalt förälskad i honom, en underbar liten pålle.
Undrar vart Reginius är...?
