Lottapotta, det ni!

Haha, man kanske skulle konvertera fullt ut? Ja, ibland är det roligt med dressyr, när man hittar de där korta små ögonblicken av totalt samspel. Händer inte jätteofta, men idag känndes det så där härligt ibland. Även om det var långt ifrån perfekt, ja överlag kanske inte ens speciellt bra, så fanns det stunder när allt klickade. Samlade traven på volten där....en halv volt när steget kom fram, han kom upp och vi lyssnade på varandra. När man riktigt känner hur den där omtalade uppförsbacken innfinner sig. Det är de stunderna man letar efter och kämpar för. Samspel var ordet, det är tjusningen med dressyr.

Japp, på det hela taget en bra dag måste jag säga. Reginius är en otrolig liten häst, han har en förmåga att muntra upp och liksom ta hand om en. Men herregud, jag lär mig aldrig det där med kandar och hur allt ska ligga i munnen. Eller jo, det är väl egentligen rätt logiskt men lik förbannat blir det alltid så där osäkert. Man litar inte på att man gör rätt liksom. Meeen det kommer väl kanske, nån gång kopplar man  nog det med. Förhoppningsvis.

Newton Faulkner - Gone In The Morning