Idag
Aldrig mer. Det är sjukt när man tänker på det...
Nu har jag varit ambitiös en stund i alla fall, man kanske skulle unna sig att sova en stund nu. Inte bara har jag fixat med historian, jag har dessutom börjat sammanställa hästens färger-grejen lite smått. Lite excited about it måste jag säga, det ska bli riktigt roligt. Men jag lär få göra det ungefär 15 gånger innan jag hittar nåt som funkar och sen ska man fixa ihop nån sorts hemsida om det också. Det kan bli kul, teknisk som man är. ^^ Men man ska ha ambitioner. Typ.
Annars är den här dagen rätt botten. Trevligt att vara på CRK igen, fast samtidigt deppigt. Jag vet inte hur jag ska göra nu. Det blir nog en tuff vecka. Hur gör man i såna här lägen? Med Philip var det inget svårt val, kärleken fanns redan där och var omöjlig att förneka och att distansiera sig från. Vi hade redan hittat varandra han och jag, kunde varandra utan och innan. Men nu? Jag känner knappt Ragge men samtidigt tycker jag otroligt mycket om honom. Blir det svårare att släppa taget om jag åker upp och tar vara på tiden? Kommer jag att ångra mig om jag inte gör det? Jag hatar sånt här och jag oroar mig för att han ska åka från ställe till ställe och tillslut tas bort för att ingen vill ha honom och han har blivit totalt ohanterbar av all stress och alla nya ställen. Kanske är man paranoid men det är en häst med lite speciellt sätt.
Hoppashoppashoppas att han hittar hem till nån liten gård nånstans, till någon som älskar honom och som tar hand om honom. Ett ställe där han kan få det bra och utvecklas till den otroliga lilla häst han är och har potential att bli. Jag kommer att sakna lille Reginius, det kommer jag. Det kommer fler hästar sa någon idag, och det gör det ju... Men de är alla unika, och det är med blandade känslor som jag snart tar farväl av min nyfunna kärlek.
