Lottapotta, det ni!

Marängan igår, Marängan idag. Myspålle är hon. Men till saken, jag sitter och funderar här. Om ökningar i allmänhet och sitsen i synnerhet. Jag har lärt mig att man förvisso inte ska sitta tungt, utan släppa upp ryggen, vilket vi verkade ha samma åsikt om. Där emot har jag fått för mig att överlivet snarare ska hamna bakom lodlinjen än framför. Idag sades tvärt om, vilket känndes förvirrande.

Eller ja, när man funderar på det är väl det logiskt på ett sätt, att man kommer fram och på så sätt släpper fram hästen och lättar från ryggen. Men samtidigt känns det som målet borde vara att kunna sitta kvar och genom att bara helt enkelt "sitta lättare" och i hästens takt inte störa. För hamnar man i framvikt borde väl resultatet bli att hästen också gör det? Jag menar, man vill väl ha kvar den på bakbenen i ökningen, inte att den ska "ramla" framåt in i ökningen utan med bibehållen balans och rytm länga steget? Eller ja, det är väl klart att man vill, frågan är väl hur man kommer dit då. Genom att "skjuta på" med sätet eller genom att "lätta fram" sätet?

Sen blir jag lätt spänd i ökningen och snarare studsar än sitter med i rörelsen, vilket ju i sig motverkar bra arbete. Men....hur? Haha, det får jag nog researcha lite, man kanske har tänkt bakvänt i en massa år nu liksom. Ulrika brukar ha bra poänger... Imorrn blir det skolor tror jag, nästan lite pepp.