Lottapotta, det ni!

Nu är klockan över tolv men det känns som jag precis har vaknat. Det är väl så när man vänder dygnet. Måste fixa det nu, innan tisdag. Stanley är halt och det är sjukt vad dåligt samvete jag fick för nånting säger mig att han blev det efter torsdagen. Det kan ha vart mitt fel, stackars häst. Hela grejen påminner om den första gången Philip var halt. Det var början, när han stog så länge för att senan var svullen. Stanleys ben är ju som de är, de är väl långt ifrån perfekta från början... Men han...jag vet inte. Vet ni vad? Jag tycker om honom. Faktiskt.

Tror jag är inne i en sån där nere-period igen. Eller på väg iaf. Det känns liksom osäkert igen, allt. Egentligen är det kanske jag som är osäker på mig själv men jag vet liksom inte vart jag har folk. Jo, vissa. Men....nej, osäkert är rätt ord. Det är en ny vill-jag-vill-jag-inte-period. Haha, reminds me of Flatås. Men nej, det tål att tänkas på. Om folk bara kunde vara raka! Fast det kom väl inte från rätt käft iofs.

Kanske ska köra den brutala linjen ochhelt enkelt sitta uppe och uggla hela natten? Då har man i alla fall vridit tillbaka sitt dygn. Kan ju alltid deppa med Edward Scissorhands, nu när jag redan har lipat till Love Actually. Yes, I'm that pathetic. Over and out.

Michael Jackson - Billie Jean