Lottapotta, det ni!

Ja, idag skulle jag träffa Sofia i stallet vid elva, så jag slääääpade mig mycket motvilligt upp ur sängen vid nio efter att ha kollat på Örnen till halv två. Tänkte att nu var jag allt smart och tjänade en kvart på att ta 91:an i stället för 11:an. Småsprang till hållplatsen för jag kom som vanligt inte iväg i tid. Där blev det till att vänta tillsammans med den lilla skara som redan befann sig där när jag anälnde. En kvart sen var bussen. Okej, tänkte jag, jag får ta 43:an sen och komma lite sent. Inte hade jag laddat mobilen heller så jag kunde ringa och säga detta till Sofia. Jaa, där satt jag på bussen och bidade min tid, lyssnade på iPoden och läste Metro över axeln på han framför. Bussen kommer till korningen innan hangenplan, och där ska man då byta fil för att svänga av in mot Nya Varvet. Bussen flyttar sig en fil. Och sen EN TILL! Det finns bara två filer åt samma håll där... Oj tänkte jag, men han kopplar väl det? Ska han köra om nån eller vad håller han på med? Två bilar krockade näääästan med bussen och förarna hängde sig på tutan. Mina medresenärer, främst pensionärer, skruvade lite på sig och började ivrigt diskutera detta med övriga i bussen, samtidigt som vår vän chuffören körde in i en vägskylt och skrapade ett fönster mot trafikljuset. Vi fortsätter genom kurvan i filen där bilarna i motsatt riktning väjar hej vilt, och lyckas sedan krångla oss över i rätt körfält igen. Problemfritt fram till efter Kungssten där man ska svänga upp förbi bron. Busschauffören gör en ansats till favorit i repris genom att köra rakt över en fil och påbörj en sväng upp till vänster, i fel körbana. Detta följs av ett ilsket vrål från passagerarna i bussen, och någon förklarar att man kör på höger sida i Sverige och att bussen faktiskt ska svänga höger här och inte vänster.

Vilda diskussioner om Västtrafik och inkompetenta chaufförer samt invandrare inleds, och det är så sjukt intressant att tjuvlyssna på så jag pausar min låt. Sen konstaterar tre tanter att det verkar lite riskfyllt att sitta kvar när vår vän chauffören ska krångla sig över tunneln, så de hoppar av vid Järnvågen tillsammans med hälften av de andra. ^^ Jag satt under tiden mest och skrattade för mig själv, dödsångesten hade liksom blåst förbi.

Springa från Brunnsparken till centralen för att hinna med 43:an, skrattade inombords heeela vägen. Upp till stallet, byta om, konstaterade att Bräcke hade programridning så att jag skulle tvingas rida i paddocken. Bra underlag idag dock, lindade till och med. Konstaterade sedan att Ulrika och hon Stina stirrade alldeles för mycket på mig när jag red samt att de tre eller fyra som gjorde mig sällskap i paddocken i omgångar inte hade en susning om vad de egentligen sysslade med. Skymtade Carro på väg mot manegen, men pallade inte att inleda en diskussion från hästryggen. Ridningen gick okej stundtals och åt skogen stundtals, men det är väl som det är. Säga vad man vill om Ulrika, men hon är mysig i alla fall. ^^

Jahapp, stretcha hästen, massera lite, på med täcke. Kollade på Olivias bett men det satt inte fast i nåt träns och jag orkade inte stå och fundera på hur i hela fridens namn man skulle få ihop det där. Såg ut som nån variant av pelham. Smart med stång på Olivia? Tror inte det. Fast det är ju min åsikt, vi får väl se vad som händer. In i baracken, prata med Lina och Nina. Ut, byta om, säge hej till Eva-Lena och glömma fråga om morgondagen. Hade flyt med bussen som omväxling och var hemma igen till halv två.

Sen dess har jag suttit växelvis framför TV:n och datorn och gjort absolut ingenting produktiv. Konstaterade nyss att mitt liv mest består i att hitta nya sätt att slippa göra saker. Hur i hela himmelens namn ska jag klara mig i arbetslivet. Hur var det nu med flygledarjobbet?

Green Day - Redundant