Lottapotta, det ni!

Nu är det över. Jag vet inte vad jag ska känna... Orkade inte gå till skolan idag fast jag borde. Känns så skumt att han inte står där i sin box i hörnet. Aldrig mer välkomnas man av hans pigga ögon, han blev alltid så glad när man kom och pratade med honom. Aldrig mer klia manen, aldrig mer de charmiga gäspningarna, aldrig mer hans varma andedräkt i håret... Boxen i hörnet utan en vit ängel. Så slutgiltigt. Oåterkalleligt. Aldrig mer får jag se dig. Aldrig. Det är tomt...

Ghazim och Irma, tack för allt ni gav oss. Farväl.