ULK

Som i ungdomlsedarkurs, tror att jag har nänt den förut. Vart hela helgen på kviberg vilket gjort att jag missade både utbildningshoppningen och blåbären. Att bo på ett vandrarhem i kviberg när man annars bor i Göteborg är troligen något av det mest mobbade nånsin.^^ Men den här gången fanns det lite annat folk också, typ landhockeyturnering eller nåt, Massa olika dialekter minsann.^^ Var ett gäng från Sollefteå som ev. var där under leding av en aningen skum, enarmad portugis. Föreställ dig norrländska fast med portugisik brytning. ^^ Malin och Cissi övergav mig och spenderade halva natten där tillsammans med Malin 2 och Hanna. Eller ja, halva och halva; Cissi kom in vid halv fyra och Malin var tillbaka typ halv sju. Lotta pallade inte, kände mig lite påträngande. Plus att perversa norrlänningar inte är min grej alltid nej. En tur på vagnen räckte liksom.^^ Plus att allt vettigt folk redan sov, GFRKarna hade voltigetävling dagen efter, vilket fö räddade oss från en heeeel eftermiddag av lektioner. Inte för att det är tråkigt, men omväxling förnöjer. =P

Det blev alltså så att vi fick följa med och kolla på voltigen helt enkelt. Kul grej måste jag säga, fast voltige på den nivån är inte direkt actionspäckat. Man tröttnade på klacksparkarna efter ett tag... Fast Camilla var ganska bra faktiskt, i galoppen var det dessutom lite mer action och saker som man kände att man  kanske inte skulle klarat av själv. ^^ Fast måste säga att stallarna var höjdpunkten. Fick dock det trista beskedet att Red Light var död på lördagen. En och annan tår fälldes, hon var ju trots allt min lilla älskling. Hoppas hon har det bättre där hon är nu, för hästarna trivs verkligen inte på GFRK. Det gör mig så ledsen att se dem. Nikita har helt tappat sin gnista. Har fått sadeltvång och vill inte vara där. Hela hästen utstrålar sån smärta... Klarade knappt av att se det, och hade det inte vart massa annat folk där så hade jag troligen börjat storböla mitt i allt. Hur kan man låta en häst med sadeltvång gå lektioner? Hur kan man låta det gå så långt att hästen får sadeltvång? Varför blev det så här? Det gör så ont att se henne så här... Undrar om de som satte lillan till världen kunde ana att det skulle bli så här? Vad skulle det bli av henne? Vem såg henne ta sina första stapplande steg? Vem älskade henne och visade henne livets små mirakel? Vem lärde henne att lita på människor? Vem satt på henne för första gången? Vem gladde sig åt hennes framsteg och älskade henne som hon var? Vad hände med den häst jag kände en gång? I 13 långa år har hon stått ut med det. Kunde jag så köpte jag henne och gav henne allt jag kunde ge. Hon är värd så mycket mer... Hur länge?

Nikita

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0