Musik!

Herregud jag har tacklat av med bloggandet! Nu sitter jag hemma som omväxling, lyssnar på Patrick Park och Beatles och har allmänt mysigt. Stallfritt idag, det var ett tag sen och det känns faktiskt rätt bra med en paus nu. Värdelös stalldag igår, deppig. Imorrn är det ett år sen Philip dog. Ett år... Fy fan va jag saknar honom!

Ja...annars flyter allt på. Som vanligt. Life goes on, det är inget att göra åt det. Och faktistk, en del trevligt händer också. En hel del till och med, och det är väl tur det antar jag. Inte blir man klokare på livet för det iofs, eller på vad man ska göra med livet. Lite panik på den fronten nu. Det är tur att man inte är ensam i det, vi har varandra och tack och lov för det!

Ambitiös. Hur länge? Usch. Jag har ingen aning. Som vanligt. För övrigt är det klart underskattat att spela bra musik på högsta volym och sjunga med liiiite för högt och halvfalskt. Grannarna lär väl undra vad jag pysslar med här inne, men låt gå för det då. Det är i alla fall inte mitt i natten, minns en episod med den käre Dennis och en trombon...

Philip. Knaster, Bakarat... Jag vet inte och det oroar mig.

Whisper words of wisdom, let it be.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0