Musik!

Herregud jag har tacklat av med bloggandet! Nu sitter jag hemma som omväxling, lyssnar på Patrick Park och Beatles och har allmänt mysigt. Stallfritt idag, det var ett tag sen och det känns faktiskt rätt bra med en paus nu. Värdelös stalldag igår, deppig. Imorrn är det ett år sen Philip dog. Ett år... Fy fan va jag saknar honom!

Ja...annars flyter allt på. Som vanligt. Life goes on, det är inget att göra åt det. Och faktistk, en del trevligt händer också. En hel del till och med, och det är väl tur det antar jag. Inte blir man klokare på livet för det iofs, eller på vad man ska göra med livet. Lite panik på den fronten nu. Det är tur att man inte är ensam i det, vi har varandra och tack och lov för det!

Ambitiös. Hur länge? Usch. Jag har ingen aning. Som vanligt. För övrigt är det klart underskattat att spela bra musik på högsta volym och sjunga med liiiite för högt och halvfalskt. Grannarna lär väl undra vad jag pysslar med här inne, men låt gå för det då. Det är i alla fall inte mitt i natten, minns en episod med den käre Dennis och en trombon...

Philip. Knaster, Bakarat... Jag vet inte och det oroar mig.

Whisper words of wisdom, let it be.

Helg

En hektisk sådan. Drar mig upp mot stallet nu, är redan hemskans försenad I might add. Men ingen är förvånad. Det blir en massa hästar, och jag kommer troligen att dö när jag kommer hem, troligen efter mamma, och huset inte är heeelt välstädat. Måndag it is.

Nej usch, börjar få panik för mitt liv nu. Igen. Detta är inte okej, ta tag i det?

Stall blir det nu iaf, massa hästar. Knaster, älskade häst! Underbar. Jag ser fram emot det här, samtidigt som jag itne har nån större lust att spendera heeela helgen där uppe yet again. Cupen imorrn med Maräng, det lär bli underhållning på hög nivå. Det också. Äsch, all in all a good week och hästar är underbara varelser. Deet har jag nog upprepat ett antal gånger ja. Men det är sant så shush. Nu åker jag till CRK. Igen.

What?

Vad har jag gjort nu? För mycket? För lite? Fega ur....? Jag vet inte ett skit nu och det är en enda lång bergochdal-bana. Fast nån stanns känns det tryggt. Paradoxernas natt eller nåt, och jag vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till detta. Again, confused. Blev det bättre, eller bara sämre?

Ärligt talat, för många frågor! Nu blir det Arkiv X, nostalgi på hög nivå. Sen får man väl sova, när man är lite tom i huvudet. God natt.

...

De här senaste dagarna.... På riktigt, förvirringen är total! Men underhållande är det, in oh so many ways. För tillfället sitter jag av nån underlig anledning framför datorn vid helt fel tid kan jag känna. Överväger en liten tripp till MyOne, det behövs vill jag lova. Nya ridbyxor, jisses va de slits ut fort.

Annars går tiden rätt långsamt för tillfället. Jag menar, det är inte som att det är brist på saker som borde göras, det är bara det lilla kruxet att jag tenderar att skjuta upp sånt. Äsch, ta dig i kragen Lotta!

Bara för att...

...jag vet att det kommer hända. Haha, eller har starka misstankar om det iaf, jag har ju haft fel förr så det är bäst att gardera sig. Och nej, det blir inget avslöjande, det säger sig självt om det blir som jag tror. ^^

Jag har börjat tackla av med det här känner jag, inte okej. Eller kanske okej, behovet av terapi kanske har minskat. Eller också inte. Jisses, detta blir virrigare än vanligt. Men det är som det är, och jag har sovit alldeles för lite det senaste. Det är min ursäkt. Sjukt roligaste hopptäningen på länge idag för övrigt, skrattade så jag nääästan ramlade av hästen. Kaos inne i mitt huvud, klockrent. Och så fruktansvärt underhållande att det inte är sant.

Idag insåg jag dessutom att jag tror jag börjar tycka om lille hästen. Fäster mig vid fel pållar...fy. Man ska aldrig göra't förrns nåt är säkert, och förresten är han jätteliten. Men nej, ska nörda vidare en stund, efter en sån här dag är det avårt att släppa pållarna. För Grålle är en liten prins han med, för charmig för sitt eget bästa. Och Knaster, det ska vi inte ens prata om. Tjo!

RSS 2.0