Lottapotta, det ni!

...jag vet att det kommer hända. Haha, eller har starka misstankar om det iaf, jag har ju haft fel förr så det är bäst att gardera sig. Och nej, det blir inget avslöjande, det säger sig självt om det blir som jag tror. ^^

Jag har börjat tackla av med det här känner jag, inte okej. Eller kanske okej, behovet av terapi kanske har minskat. Eller också inte. Jisses, detta blir virrigare än vanligt. Men det är som det är, och jag har sovit alldeles för lite det senaste. Det är min ursäkt. Sjukt roligaste hopptäningen på länge idag för övrigt, skrattade så jag nääästan ramlade av hästen. Kaos inne i mitt huvud, klockrent. Och så fruktansvärt underhållande att det inte är sant.

Idag insåg jag dessutom att jag tror jag börjar tycka om lille hästen. Fäster mig vid fel pållar...fy. Man ska aldrig göra't förrns nåt är säkert, och förresten är han jätteliten. Men nej, ska nörda vidare en stund, efter en sån här dag är det avårt att släppa pållarna. För Grålle är en liten prins han med, för charmig för sitt eget bästa. Och Knaster, det ska vi inte ens prata om. Tjo!