Lottapotta, det ni!

Jag tror jag undermedvetet har gett upp bloggande. Vilket är trist förvisso, det är intressant att gå tillbaka och titta i sånt här. Dagbok, fast failad. ^^ Hur som helst så sitter jag här nu med handen i bandage, åkt av för andra gången på en vecka. Från samma häst och ute i skogen. Vanligtvis håller jag mig på hästryggen, men detta är inte min vecka. Verkligen inte. Alls! Bello. Och fan vet....näe!

Allvarligt talat känner jag just nu att jag mest vill sitta i ett hörn och stirra framför mig i min ensamhet, men lillebror är hemma och jag ska hem till folk ikväll och titta på fotboll. Det är väl bra iofs, man tvingas va lite social. Annars gräver man ner sig alldeles för fort.

Det mest irriterande med den här historien är det faktum att jag missat en herrans massa ridtid på favoriterna. Jag menar, hur ofta har man både Knaster och Dino? Och så kan man inte rida! Missade hoppträning, efter sjukt lyckad uppladdning med Maräng i torsdags. Bittert. Mycket bittert.

Annars är det väl som det är mest...tror allvarligt talat jag officiellt borde lägga ner detta nu med tanke på nivån av motivation på sista tiden. Facebook är min ursäkt. Typ. Nu kanske man borde börja fundera på att äta lunch, trots att jag gick upp tolv idag. Det var länge sen det vart så sent, hela dagen försvinner. Jag fattade inte grejen med det när jag var mindre, men nu känns det synnerligen surt att det bara är eftermiddagen kvar.