Lottapotta, det ni!

Imorrn blir det frukost med Sascha bright and early. Jag borde nog sova nu men konstigt nog är jag inte alls trött. Ändå var jag uppe i vettig tid och jag har faktiskt vart trött framåt halv ett-ett det sista. Nöjd med det, men inte idag. Kan ha något att göra med den enorma Toblerone pappa hade med från Madrid, den är för övrigt nästan slut.

Det är nog inte hälsosamt att vara uppe så här, jag blir alltid emotional framåt natten. Men nu funderar jag mest, det händer det med. När jag var liten funderade jag över en hel massa saker på nätterna... Jag trivs den här tiden, det är lugnt och...vackert. Stilla ute, havet på natten är det finaste. Skogen i gryningen, den skrämmer mig på nätterna. Om man inte har en häst med sig. En Ethel...eller en Peggy. Eller Phille. Clarebergsskogarna i mörkret med Philip, den kvällen var det bara vi två.

Det finns mycket man har gömt undan, som man plockar fram ibland och minns. Jag kommer ihåg musikklasserna på flatås. Och nordhem. Vi hade mycket roligt, har många fina minnen från det och på ett sätt räddade det mig. Jag lärde mig mycket om mig själv den perioden, och vi fick vara med om en hel massa som i alla fall jag aldrig hade fått uppleva annars. All skit och alla kontroverser till trots, idag är det allt det roliga jag minns. Ibland kan jag sakna de dagarna, idag är jag mest tacksam att jag fick vara med. Tänk vad mycket som formar oss... Så mycket som jag minns, som ingen annan minns. Saker som är relevanta för mig men inte för någon annan.

Kvällens dilemma är om jag ska se till att se The Tallest Man On Earth på Storan den 13 maj. Det kan vara värt det, gillar musiken. Får grunna på't lite till. Ger mig ut i naturen och funderar lite.